Jag har latat mig idag. Har ej bakat som jag tänkt i flera dagar nu. Blir inte inspirerad. Å då bryr jag mig ej. Bara jag får tavlan färdig till jul. Jag måste sända kort till förstoring på Gunnar Lingevik. Sände för längesedan till Helsingborg, de flyttade till Stockholm som jag skrev om i dagboken. Jag är nervös, tänker hur blir här längre fram, gjorde mig så ont om Gitt. En dag när hon varit här å gick gröna vägen hem, såg så trött ut där hon gick med två kassar, hon är ju inte ung längre, det slog mig så besvärligt hon har det. Hon orkar ej gå till oss men gör det ändå. Gud välsigne henne. Blir inte så roligt då vi går bort häller för henne. Hon fick i alla fall ett litet barnbarn, hon önskade sig det för längesedan, hon stickar å ordnar, syr och har sig till lill-Anna. Hon behöver då sannerligen ej vara naken. Tänk vad hon blir skött efter alla konstens regler. Jag frågade Anna-Lisa Ek om hon kunde sy en docka, jag har visst tre huvud, ett med hår så sött, men Anna-Lisa var ej så pigg på det, det var mycket arbete, hon sydde ju mäst applikationer för. Hon höll kurser. Jag skall fråga Asta på Tabor om hon vill hjälpa mig, jag vill så gärna ge Anna den. Asta gick på dockkurs. Idag har Gitt ringt Klockmäster och tingat två biljetter för Rickard Karlzon, han sjunger på skolan där. Han sjöng förra gången jag såg och hörde honom där. Gitt får biljetten av mig om hon vill följa med mig, vill så gärna höra honom. I radion idag sjöng han sången om kärlek. Den är så vacker då han sjunger den. Jag ville ha autograf också, kanske han skriver några, då får man hålla sig framme. Jag är inte trött ikväll fast klockan är snart halv ett. Sover bara fyra-fem timmar, jag har sådan ångest och jag vaknar, ur sängen så blir jag bättre men det är så oroligt. Jag somnade till lite, jag bara blundade då blev det ett streck i boken. Jag älskar att skriva vid denna tiden, allt är tyst och stilla. Har inget hört från Manne idag, minns ej om Gitt varit här men det har hon nog inte. Vi pratade i telefon. Jag har nu äntligen betalt RFHL:s årsavgift, då får man ”Slå tillbaka” gratis. Det är bara elände i den – hur folk plågas i abstinensbesvär. ”Besvär”, vilket ord om Helvetet som brakat löst och man bantar ner tabletter ibland orkar man helt enkelt inte med det. Man skulle sitta i en cell ett år, men hur gör man när huvudet dunkar och dunkar, men spyr och är helt utslagen. Blir aningen bättre, det dövas av tabletter. Minns mitt lidande när jag var barn. En Julafton förstörd då jag var 10-11 år. Far hade Togal minns jag för han hade tandvärk och blev så kry att han spelade dragspel på julkvällen. Mor sa jag skulle ha en även jag men jag begriper ej varför jag ej gjorde det utan plågades. Morbror´s var säkert här. Vad det var tryggt att ha mamma och pappa krya och glada. Morbror kunde roa en hel värd. Han var en genuin berättare. Olle och jag lekte hela julen. Jag fick spel, vi spelade ”plocke pinn”. Man skulle flytta en pinne utan att de andra rörde sig vilket var nästan omöjligt. Fia spelades och jultidningar lästes. Är det jag som upplevt detta? Ung och kry, fast så stark var jag inte då häller. O vad granen var vacker. Far högg alltid våra och Tekla barnmorskans granar. Hon hade flaggor och en fågel i sin. Men i vår var massor. Jag minns när pappa och jag klädde den med karameller han köpt i Gripenberg, det fanns marsipangrisar med en tomte på. Då jag fick en att äta upp sparade jag den under en soffa till nästa dag. We och fasa. På natten var det en råtta och åt upp det mesta av den, jag var så besviken men vad göra? Jag minns de vackra pumporna som var i fina färger. Wad man kommer ihåg, jag ser oss sitta där, jag var en drömmare och trivdes utan syskon, men vid jul skulle Olle komma annars var det ingen jul. Det tyckte Olle till han var arton-nitton år, vi var som syskon, de kom med bussen klockan 5 från Tranås, o vilken glädje det blev då de kom, då doppades det i grytan, en gryta med spad på kaminen i stora rummet, vilken jullukt, granen luktade, doppet luktade, julen var full av lukter. Och så skulle vi opp och vara vid kyrkan klockan 6, vilket besvär för pappa o sela hästen o så mycket snö på den tiden. Olle och jag sjöng så det ekade innan vi kom iväg, sen var det så långsamt höra Lars-August predikan som aldrig tröt, tyckte vi barn. Sen knäckte vi nötter o apelsiner. Aldrig mer än ett halvt, det skulle vara så. Alla vi som var lite välsituerade fick bara en halv. Jag vet de väldigt fina, som min lärare, fick också bara en halva. Orsaken vet jag ej. Jag var nog tolv år då tant Tekla hade sin första barnbjudning, då åt jag min första hela apelsin. En barnbjudning hos Tekla fick mamma vara bas för. Tekla fick ut på förrättning, hon var ju barnmorska. I hallen var en vacker papperslykta med vanligt ljus, den tog eld men mamma fick släck den som väl var, det var nervöst för henne. Minns ej vilka barn som var där det kanske var Mjölnarns tre grabbar. Å Tärnäs-pojkarna var nog med och Frideborg och Margit från Humlefall, de var systrar till Georg Ejdelbrekt som hade bilar, på den tiden hette han Engelbräkt, vet ej varför de ändrade namnet. De hade en flicka till, en äldre som hette Viola. Blev gift med en präst. Frideborg var så humoristisk och rolig till tusen, Margit var mera fin av sig och blev sjuksköterska sedermera. Hon var hos Tekla då jag var med Gitt och skulle få urinen provad och det var bra. Tekla sa: nu har både en barnmorska och sjuksyster sett på det. Flickorna var hon Tekla på natten, även jag fick ligga där. Minna att Frideborg ville jag skulle komma och ligga i deras säng men jag var så blyg att jag ej ville det. Tyckte de var så mycket finare än jag, deras far kallades Humlefallen och kunde skriva. Det var väl testamenten och dyligt. Alla såg upp till honom, han var från Humlefall, Adelöv. Jag kände mig så mycket sämre än flickorna, jag var i alla fall ett fosterbarn, stod så lågt i rangskalan mot dem, men sa nog du till Frideborg som jag tyckte så mycket om. Margit hade ej samma ystra sätt. Inte tyckte de att jag var sämre än de. Det var bara jag som kände det så. En gång då vi var i arton-nittonårsåldern hade ungdomar från Adelöv en lastbil och reste till bio i Tranås. Jag fick vara med för jag hade en mycket mörk och snygg kille som jag sällskapade med som var från Wetlanda å var i Adelöv och grävde i en kanal, jag blev bekant med honom i en kohage i Adelöv där många ungdomar samlades och dansade bland sten och tuv. Bana fanns ej men vi hade så roligt där. Jag tror Ijdelbrekt körde, minns hur hemskt han skällde ner sin syster Frideborg i bilen. Han var så märkvärdig och hon sa väl något som ej passade. Själv var han sedermera gift, med i Pingströrelsen och höll sig till XXX-änkan, det fick församlingen veta o han fick be om förlåtelse för det, det fick de alltid om det var någon fråga om sex. Så han var då inte så fin som han höll sig för. Han hette Engelbräkt Gustavsson på den tiden men det dög inte åt honom. Georg Eidelbrekt lät bättre tyckte han. Wad minnen man har. Hans far hade en lantaffär och då gick Eidelbrekt åka med en gammal häst efter varor i Gripenberg. Vi minns hur han frös i kölden på vagnen eller släden, hade väl inte så varma kläder, detta var då han ej var så gammal, då var han fjorton-femton sådär. Fadern var mycket fodrande, ungarna skulle fostras.
Min dagbok tio år senare, 28 maj 2001:
David kom och hämtade posten på förmiddagen. Jag diskade, det var allt. + en tvätt som jag dumt nog hängde ute för det hade regnat. Gjorde en hel del på jobbet. Maja kom och var hela eftermiddagen men det gick så bra, hon sydde en gosedjur av tyg som så lämpligt hade kommit in. Fem dagar kvar till resan, ringde om pengar idag, bäst att ta ut kontanter, finns bara en automat på hela Sunny Batch [Beach]. Maj-Britt hade bara löst halva korsordet, jag är bäst. Hade gjort hela. Hon visste inte vad Måka var. Har hon aldrig mökat skit? Grunnar på Erik. Nu har han väl inga pengar till hyran kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar