Här kommer fortsättningen på min mammas dagboksskrivande lördag 20 juli 1991 som bestod av så många sidor att jag ej orkade skriva allt på en gång.
Nu har jag skaffat en sekreterare så allting går lätt.
Mikael och Mats var en gång borta till halv två på natten, men aldrig sa de var de varit, vi trodde att de hade liftat någonstans och fått gå hem. Den hemligheten blir med dom i graven. Allt nog. Kerstin sålde till Annette Blom, Bengt och Ethels flicka som är gift eller sambo i Linköping där hon är bilskollärare. Hon var tre år då hon satte sig i en gammal bil, Bengt reparerade på den tiden och fick igång den och körde ner på tomten till det tog emot, hahaha. Hon såg ut som en trollunge och var så pigg, man kunde ej tro denna fula ankunge skulle bli en svan. Men gud vad vacker hon blev i tonåren, det kunde man inte tro, jag kallade henne trollungen. Lisa och Harry hyrde hos oss, de häpnade över förvandlingen, hon var oppe hos oss jämt, Lisa hade Synnöve (Pynna) som hon lekte med och ett gott öga till Erik, Gitts äldste. Sa till sin mor hon skulle vara hos Pynna en natt, Erik och hon var väl tretton-fjorton år men aldrig fick Ethel veta att hon istället låg i tält hos Erik, hahaha. Han tältade i Bergs hage, ja det var full rulle med alla barn. Mats Sågarn, Gustavs grabb, lekte med Mats och Henrik Sågares klasse lekte bollsparkning med våran Erik. Mikael, våran Mats och Mats Sågarn hade så roligt. Lisa och Harrys son Öjsten var nog lite äldre, minns ej att han var med. Gitt sydde i hönshuset där hon gjort så fint, sydde åt Bengt och Ethels flickor som var tre. Helena, Bruno Päls fru, klippte Gitt barnkläder åt, tror hon skulle sy och sälja. Vi sa till henne det blev för smått men det tyckte inte hon, så var Berit Jönsson nere med Tony någon gång, sonen Erik var kompis med Tony som var snäll. Utbildade sig till bultmakare hos sin far Hasse Jönsson som var hos oss en julafton då det bara blåste till på fruktfatet, ja vad roligt allt var. Hasse var hos Manne och Gittan, Lennart var en julafton och han och Manne och Gitt var ute och fick en nypa luft, Manne tog en herrhatt på huvudet och hälsade åt höger och vänster och lyfte på den hiskeliga hatten. Folk hade skrattat, Manne var bara tio-elva eller nio. Det såg ju så roligt ut med Manne så liten och smal. Annie var väl hos oss även hon men minns ej hur det var och vet ej om Gun-Britt var hos oss, minns tyvärr inte detta, kanske Gitt och Manne minns. Vi hade roligt på nu rivna 62:an, alla var ihop julaftonskvällen och tittade på allas julklappar, trodde ej bistra vindar skulle blåsa över oss alla. Så blev fallet. Men minnen kan ej utplånas å man minns bara det trevliga.
Jag ordnade så mycket med julklappar till barnen, de fick många paket fast inget dyrt, jag jobbade ej på den tid våra var små. Ja, 44 år var jag då jag på skälvade ben gick till Haglunds och bestämde mig att börja där med gardinsömnad. Jag var så glad åt denna plats, trevliga kamrater. Det var på ett uthusloft eller vind men det lät fint, gardinateljé hette det tror jag. Verkmästare Karlsson hade sagt till en fru, Gördis Hertzman, att nu hade de fått en människa som kunde sy. Det var så orättvist med lönen, hade man samma jobb fick den som ej varit så länge en femtioöring mindre i timmen. Timpenning på tre och femtio var en nåd att stilla bedja om. Tror jag fick en och femtio då jag började men senare två kronor. Vad lite det var. Fyra var väl vad de högst betalda på pälsmojjen fick och inga fria lördagar.
Idag är det Margareta, jag har ringt och grattat Solveig, Bojjan var där, skulle åka hem ikväll. Manne kom en sväng, de hade fått femhundra av Elise, Solveig grät hon var så rörd, det var vackert av Elise. De köpte malet nötkött, nötfilé och rostbiff i Danmark billigt. Jag bakat sextiofem tebröd, en rulltårta och är ej trött idag.
Söndag 21 juli 1991
Har suttit till klockan tolv och sett Den Blå Lagunen, de är så bra men som den första på Royal blir det aldrig. Fast bättre än den Gitt hade på video. Två karlar gick förbi här och två cyklar vid affären, ringde och pratade vid Jenny, hon trodde ej någon kom hit. Jag skrev i slutet på denna bok upp telefon till Ljungqvist och Christer Lind, jag blev så rädd klockan tolv på natten.
Tisdag 23 juli 1991
Manne skjutsade mig till Apoteket, kom ej intill vid Bonus, ingen parkering. Träffade Ebba precis som vanligt, grå i håret ja vitt. Sa bara ett par ord. Manne väntade. Det tog lång tid. Gitt ringde om vi ville följa med och se lilla Anna Birgitta, hon kan krypa nu, var 9 månader 17 juli. Har ej sett henne på länge.
Skulle skriva till Aina som blev 83 den 16 juli, lika gammal som Annie. Henry skaplig och vill med. Anna så go, fatade åt mig och nytade sig, tykändes ej det minsta. Jag vågar inte ha henne om jag skulle bli yr och tappa den lilla stackarn. Bara glad och så glad. Även Henry fatade hon åt och bara nytade sig, hon var underbar den lilla gumman. Mats var ej hemma, han var och ordnade med sin blivande affär. Musikinstrument skall han sälja. Om Ernst Axfors bara kunde se honom, kanske han kan det från sin himmel. Ja, att ej Mats skulle bli kvar på NKR, det kunde man väl förstå, han har så mycket till huvudet. Tänk bara hans revyer. Nu blir det säkert revy i år, det blir roligt. Måtte han få sälja instrument, han får nog bra procent på varorna. Men tänk att han har en liten flicka så rar och så rar och kunnig fru. Susanne är så duktig, lagar så god mat och håller så städat och fint. Och vad böcker de har. Gitt har gett Mats många böcker om ej alla Ivar Lo, han har skrivit många. Jag har läst åtta-tio av de romanerna. Henrys far läste Ivar Lo Johansson. Han skrev ju så mycket om statarna. Det tyckte farfar var intressant, han var ju statare, sedan blev rättare. Men å vad fattiga de var, farmor födde åtta barn därav en pojke, John. Han hade skada på hälen, det blev allmän blodförgiftning, livet hade idag gått att rädda men för nära åttio år sedan fanns ingen hjälp mot allmän blodförgiftning. Och John var tre år begravd i Malbäcks kyrka.
Idag hör man aldrig om denna sjukdom, det var före penicillinets tid, vilken fin medicin det var. Tar död på varbakterier ingen dör nu i brusten blindtarm. Det var en sjukdom som knappast fanns någon bot för. Jag har upplevt mycket i detta land, uppfinningar av alla de slag. Tänk vilka ynkliga flygplan man var så glad åt att gå ut och speja i luften om man fick höra mullret. Så fick man då ögonen på en liten sak med två par vingar. Tänk nu hurudana plan det finns. Jag skulle aldrig gå upp i ett, jag blir rädd bara jag tänker på "flygmaskiner". Det sa man alltid förr, flygmaskiner alltså.
Bilar fanns knappast. Johansson på Adelövs gård hade bil, pappa och jag en gång fick åka med. Vet ej var vi varit. Karl i Kvarnarp hade också bil och Kalle Post i Adelöv. Han skulle vara brorsson till Svensson i Sjöbacka. Han körde bil varje fredag till Tranås, pappa hörde efter om jag fick åka med till skolan, det fick jag för 25 öre. Jag var så glad att ej behöva gå halvmilen till skolan den dagen. Svensson tog mig i knäet en gång som jag minns, sätena var ej som nu utan var två säten och långs med bilen. Till tak var som en presenning som skyddade för regn. Kalle Post var så snäll, vi ungar fick åka med om vi gick på vägen då han kom. Han körde nästan alla dagar mellan Adelöv och Tranås. Då hade han tagit ner regnskyddet och hade flaket med varor. Han körde hem allt som Svensson sålde i affären. Jag glömmer ej hur man alltid var i affären och handlade, jäst åt mamma och mjöl, socker ja allt man kan tänka sig. Fin, salt sill som fru Svensson hade ute i källaren, sirap i en tunna som stod i affären och så fanns där allt i porslin. Koppar, vaser, karottsatser som jag köpte till julklapp var jul åt mamma. Vi hämtade även vår post i Sjöbacka, det var ej i dörröppningen som nu. Nog har allt blivit annorlunda, affären var då i lilla röda stugan inne på gården, glömmer ej då de tog fram julsakerna, vilken glädje över pumpor som hängde i fönstret, där var hyllor i hela fönstret med julsaker som hängde och dinglade från hyllorna. Vilken frid det var, och så vackert, som ett julkort var allt. Skön var så vacker och trädgården. Ett hönshus byggdes upp på tomten där Svensson hade massor av höns och sålde ägg på torget. Det var så kreativt allting, tänk om en enda dag kunde återupplevas. Ingen tv, en radio hade vi som hette "kristallmottagare", man fick sitta och sticka med en nål mot en liten kristallbit så ljudet blev någorlunda. Ja det var skönt att tv ej fanns, jag var ute i luften mycket, det var vackert för det mesta. Åskade gjorde det ofta och som det kunde regna, jag gick upp på vinden och hörde regnet smattra, kände mig så lycklig av detta smattrade mot taket. Jag är så glad även nu av att höra regn, nu har vi ju markisen nere och så slår regnet på den. Svensson hade en vit lapphund, Björn hette den och var aldrig arg och skällde aldrig som jag kan minnas. Ja året har gått och jag är 78 i vinter. Stina har gift om sig vid 78 års ålder, hon var ett år äldre än jag men gick två klasser högre än jag. Hon hade gått på Skarinska skolan i Tranås och låg före i skolarbetet. Det tyckte man var fint, att hon gått på fin skola, den var privat. Å Svensson ville vara lite fin av sig, han hade antikvitetaffär i Tranås men köpte Sjöbacka. Stina var visst lite klen i de åren så de flyttade ut på landet, de hade så fina saker hemma, två stora kristallkronor som då var värda 2-3000, idag 50 000 skulle jag tro. Nu har hon sålt alla dyrbarheten på aktion i år, 1991. Tänk att hon sålde allt och flyttade till denne Erik som var kommen från Rossmark eller Rossmäte, Rossmäte tror jag. Han var bror till Maria som blev missionär, hon blev pingstvän. Hon gifte sig med Evert och Gittan har ändrat byxor åt honom. De var hela sin levnad ute som missionärer, Frinnaryds kapell sände ut dem, vet ej var de var men Kina kanske? Nu lever Stina nog lycklig med sin Erik får vi tro. Hon blev pingstvän och döpte om sig. Allt blev förändrat, hon blev det sedan Sigge hennes förste man dött.
Torsdagen den 1 augusti 1991
Vi är långt fram, Gitt och Jenny var i Visingsö och såg Jennys skola igår, dyrt att ha med bilen jag tror 140 kronor. Gitt hade ringt mig, men Annie ringde mig så hon kom ej fram, skulle sagt de var på Visingsö. De kom på sen eftermiddag, värmen var pressande, denna värmebölja tar död på mig. Henry har nog ej så svårt som jag, han har strumpor och skor där han ligger, jag har aldrig strumpor ej mindre skor, helt naken, bh och trosor det räcker. Nu börjar lilla Jenny jobba på RFHL idag, Gitt skrattade och sa det blir nog inte mycket gjort. Gitt har längre ledighet, jag bad henne följa med till Annie, tänker baka tebröd till henne. Jag vill att Henry och jag får gå med, det vore så roligt. Annie får inget veta, vi bara kommer en sväng. Jag ringer väl och hör efter så hon är hemma, hon är ute jämt nu har hon varit i hålan hos Holgers. Hörde igår att Stina fått en hjärnblödning, det blev för mycket med giftermål och aktion. Snällt av henne att låta Gunnar Sågarn få köpa Sjöbacka billigare än om hon sålt för hela värdet, två miljoner hade hon säkert fått. Vilken tomt så stor och lång, sjöstrand till den. Ingen insyn. Gunnar har varit i Stockholm i tjugo-trettio år, först var han ihop med Nicklasson, Birgit Nilssons man, opera-Birgit. Sedan delade de på sig och Gunnar köpte café eller bageri var det nog med tjugo anställda. Han levererar allt bröd till finlandsbåtarna, det blir väl massor varje dag, limpor småbröd, tårtor, bakelser, bullar ja allt man kan tänka sig. Han är säkert miljonär, betalar väl kontant. Stina tyckte så mycket om Gunnar, han var så pigg och snygg då han växte opp. Man kunde ej unna någon bättre än han. Tänk åka till Stockholm och bli miljonär. Flickan näst yngst, Gunnar var yngst, reste till Stockholm och hade klädesaffär i Gamla stan, är väl rik även hon kan man tänka. Åker upp så fort hon blev växt. Alla David Sågarns barn är duktiga. Ulla en allvarsam flicka, blev inom sjukvården, var på Nobynäs sjukhem, farmor slutade sina dagar där sedan lades det stora sjukhemmet ner. Ulla kom visst till Tranås sjukhus, känner henne inte, har ej sett henne på många år. Hon var lite butter och gifte sig nog aldrig, vet ej om Marianne är gift men tror ej det. Hon och Gunnar såg mycket bra ut. Jag jobbade ihop med Gustavs fru på Ekliden, hon jobbade där före mig, fru Berggren kunde ej nog skräppa med henne. Det bara flöt när hon bakade wienerbröd sa hon. Gun-Britt, Henriks fru, är även ett praktexemplar som Sven Johansson sa hon plockade jordgubbar både fort och väl. Gud vad många plockade illa. Långa skaft eller inga skaft alls. Sven skulle hjälpa mig leta på min rad, jag visste ej vilken rad som var mig, då sa Sven jag letar på den åt dig. Hur kan du veta vilken som är min, var jag hade lådan, han sa då att det var ej svårt att se så fina gubbar jag plockade sa han. Det var roligt att höra. Men jag hade två-tre centimeter långa skaft på alla och ingen ankommen som började se ledsen ut, bara "prima vara" sa Sven. Eivor tog en av mina då en kvinna kom på dagen och köpte tror tio liter. Hon visste att mina var fina i botten, lika i hela kartongen, jag blev så glad åt berömmet. Det är ej vettigt vad du plockar fina bär sa Sven. Jag och Maj-Britt och Henrik Sågarns fru plockade finast där på landet. En del hade sex-sju centimeter långa skaft och jag frågade Eivor om de fick plocka så illa. Det fick de ej men gjorde det ändå svarade hon. Det var så roligt på landet och vi var som en familj allihop. Jag tyckte så bra om Bengt i Kvarnarps son, vi pratade frimärke han och jag men han och jag var väl de enda som samlade, ålder spelar ingen roll då man har samma intresse. Han var fjorton-femton, jag sextiofyra. Han blev så glad och jag gav honom ett tiokronors vackert märke. Minns ej nu vem som ritat tavlan de tog det av. En känd konstnär, var hon en flicka och svan på det. Han fick ett till, minns ej om det var på kungen och Silvia, tänk att man glömmer saker, tror det var Josefsson som målar tiokroners. Bengt sa nästa dag till mig inte klokt vad du gav Magnus fina märken, de var så fina och ostämplade. Bengts hade tre pojkar, Pär Ola och Magnus. Magnus måste blivit stor och utskolad nu om han var fjorton och jag sextiofyra. Nu är det fjorton år sedan. Undra vad lilla Magnus blev. Bengt var ju så begåvad. Tänkte först ej ta realen (fyra år) men spurtade senare och tog sen examen på två eller tre år. Han är matematiklärare för studenter tror jag de sa.
Jag såg då han tog studenten, han gifte sig med en klasskamrat om jag ej minns fel som var från Tranås, vad tiden flugit fram. Både Bengt och frun var med, plockade åt Magnus sa Bengt. En av sönerna praktiserade i Kapela i Uppsala. Skulle väl bli bonde eller djurläkare, vet ej vad han skulle bli. Bengt hade stuga någonstans vid Senninge om jag ej minns fel, synd de ej fick en flicka efter tre grabbar. Bengt mycket begåvad, inte mallig utan samma enkla kille som alltid, det var en sådan rolig tid att plocka jordgubbar i Kvarnarp. Varmt var det även denna sommar, men drog friskt från Noen. Sven och Eivor reste till Afrika en semester efter skörden. Sven var morbror till Bengt, Erik och Elin hette Bengts föräldrar. John som var gift med Märta i Skog och där nere byggt en snygg villa hade även jordgubbar. Gitt och jag var där och plockade och åt oss själva några liter, vi fick kaffe av John, bror till Sven.
Märta hon är så trevlig och enkel. Var född i Skog, syskonen hette Bertil, Märta, Eira och Britta. Eira såg mycket bra ut, blev änka med tre barn men gifte aldrig om sig. Bengt hette hennes man som var bror till Anna-Lisa, Tobias Mjölnares fru. Tobias hade Marina som han byggde upp en fin villa till vid Kvarnarps å eller kanalen som vi sa. Kvarnen är riven och en stor backe skyfflades bort, det blev ju bräddad väg där omkring. Johanna Nilsson, Yngve i Skärblackas mormor, hade en stuga på berget vid sågen. Den flyttades opp mitt för Bengt Bloms hus. Och den köpte Gustav Sågarn och hade som ett paradis med blommor och skön trädgård. Tror hans fru grävde och satte det mesta. De fick tre eller fyra barn. Mats bland annat som Mats Axfors lekte med. Erik lekte med Klasse, Henriks grabb. De var lika i ålder. Klasse och Marinas flicka var samboar i Eksjö men det blev slut. Gitt skulle städa idag, vi har fått jordgubbar av henne, hon har några plantor på kolonin. Hennes vin och krusbärsbuskar bär nog flera liter i år. Jag vill hjälpa till och plocka. Jag är starkare nu, äter silen och vitaminer och järntabletter nu. Det är så hett på kollot, man får väl plocka en kväll. Jag har kokat en tre liter gubbar och frusit in, Lilly ska plocka hallon åt mig så jag får till pannkakor och rulltårta. Vi behöver ej så mycket nu som förr då jag kokte kopiösa massor. Allt gick åt på den tiden. Jag måste frysa några potatis färska att ha vid jul, kanske köper jag kräftor till jul, vet ej vad alla ska få i julklappar. Vi är så många och lilla Annas första jul blir det i år. Jag syr på en tavla hon lilla Anna ska få den, om jag inte ger Manne den, han tyckte så mycket om den, jag har en annan att rama med fin dam på som Manne kan få, får se hur det blir.
detta kan nog vara lite roligt för linderåsabor att läsa
gittan som bodde i högarösten.........
Nu har jag skaffat en sekreterare så allting går lätt.
Mikael och Mats var en gång borta till halv två på natten, men aldrig sa de var de varit, vi trodde att de hade liftat någonstans och fått gå hem. Den hemligheten blir med dom i graven. Allt nog. Kerstin sålde till Annette Blom, Bengt och Ethels flicka som är gift eller sambo i Linköping där hon är bilskollärare. Hon var tre år då hon satte sig i en gammal bil, Bengt reparerade på den tiden och fick igång den och körde ner på tomten till det tog emot, hahaha. Hon såg ut som en trollunge och var så pigg, man kunde ej tro denna fula ankunge skulle bli en svan. Men gud vad vacker hon blev i tonåren, det kunde man inte tro, jag kallade henne trollungen. Lisa och Harry hyrde hos oss, de häpnade över förvandlingen, hon var oppe hos oss jämt, Lisa hade Synnöve (Pynna) som hon lekte med och ett gott öga till Erik, Gitts äldste. Sa till sin mor hon skulle vara hos Pynna en natt, Erik och hon var väl tretton-fjorton år men aldrig fick Ethel veta att hon istället låg i tält hos Erik, hahaha. Han tältade i Bergs hage, ja det var full rulle med alla barn. Mats Sågarn, Gustavs grabb, lekte med Mats och Henrik Sågares klasse lekte bollsparkning med våran Erik. Mikael, våran Mats och Mats Sågarn hade så roligt. Lisa och Harrys son Öjsten var nog lite äldre, minns ej att han var med. Gitt sydde i hönshuset där hon gjort så fint, sydde åt Bengt och Ethels flickor som var tre. Helena, Bruno Päls fru, klippte Gitt barnkläder åt, tror hon skulle sy och sälja. Vi sa till henne det blev för smått men det tyckte inte hon, så var Berit Jönsson nere med Tony någon gång, sonen Erik var kompis med Tony som var snäll. Utbildade sig till bultmakare hos sin far Hasse Jönsson som var hos oss en julafton då det bara blåste till på fruktfatet, ja vad roligt allt var. Hasse var hos Manne och Gittan, Lennart var en julafton och han och Manne och Gitt var ute och fick en nypa luft, Manne tog en herrhatt på huvudet och hälsade åt höger och vänster och lyfte på den hiskeliga hatten. Folk hade skrattat, Manne var bara tio-elva eller nio. Det såg ju så roligt ut med Manne så liten och smal. Annie var väl hos oss även hon men minns ej hur det var och vet ej om Gun-Britt var hos oss, minns tyvärr inte detta, kanske Gitt och Manne minns. Vi hade roligt på nu rivna 62:an, alla var ihop julaftonskvällen och tittade på allas julklappar, trodde ej bistra vindar skulle blåsa över oss alla. Så blev fallet. Men minnen kan ej utplånas å man minns bara det trevliga.
Jag ordnade så mycket med julklappar till barnen, de fick många paket fast inget dyrt, jag jobbade ej på den tid våra var små. Ja, 44 år var jag då jag på skälvade ben gick till Haglunds och bestämde mig att börja där med gardinsömnad. Jag var så glad åt denna plats, trevliga kamrater. Det var på ett uthusloft eller vind men det lät fint, gardinateljé hette det tror jag. Verkmästare Karlsson hade sagt till en fru, Gördis Hertzman, att nu hade de fått en människa som kunde sy. Det var så orättvist med lönen, hade man samma jobb fick den som ej varit så länge en femtioöring mindre i timmen. Timpenning på tre och femtio var en nåd att stilla bedja om. Tror jag fick en och femtio då jag började men senare två kronor. Vad lite det var. Fyra var väl vad de högst betalda på pälsmojjen fick och inga fria lördagar.
Idag är det Margareta, jag har ringt och grattat Solveig, Bojjan var där, skulle åka hem ikväll. Manne kom en sväng, de hade fått femhundra av Elise, Solveig grät hon var så rörd, det var vackert av Elise. De köpte malet nötkött, nötfilé och rostbiff i Danmark billigt. Jag bakat sextiofem tebröd, en rulltårta och är ej trött idag.
Söndag 21 juli 1991
Har suttit till klockan tolv och sett Den Blå Lagunen, de är så bra men som den första på Royal blir det aldrig. Fast bättre än den Gitt hade på video. Två karlar gick förbi här och två cyklar vid affären, ringde och pratade vid Jenny, hon trodde ej någon kom hit. Jag skrev i slutet på denna bok upp telefon till Ljungqvist och Christer Lind, jag blev så rädd klockan tolv på natten.
Tisdag 23 juli 1991
Manne skjutsade mig till Apoteket, kom ej intill vid Bonus, ingen parkering. Träffade Ebba precis som vanligt, grå i håret ja vitt. Sa bara ett par ord. Manne väntade. Det tog lång tid. Gitt ringde om vi ville följa med och se lilla Anna Birgitta, hon kan krypa nu, var 9 månader 17 juli. Har ej sett henne på länge.
Skulle skriva till Aina som blev 83 den 16 juli, lika gammal som Annie. Henry skaplig och vill med. Anna så go, fatade åt mig och nytade sig, tykändes ej det minsta. Jag vågar inte ha henne om jag skulle bli yr och tappa den lilla stackarn. Bara glad och så glad. Även Henry fatade hon åt och bara nytade sig, hon var underbar den lilla gumman. Mats var ej hemma, han var och ordnade med sin blivande affär. Musikinstrument skall han sälja. Om Ernst Axfors bara kunde se honom, kanske han kan det från sin himmel. Ja, att ej Mats skulle bli kvar på NKR, det kunde man väl förstå, han har så mycket till huvudet. Tänk bara hans revyer. Nu blir det säkert revy i år, det blir roligt. Måtte han få sälja instrument, han får nog bra procent på varorna. Men tänk att han har en liten flicka så rar och så rar och kunnig fru. Susanne är så duktig, lagar så god mat och håller så städat och fint. Och vad böcker de har. Gitt har gett Mats många böcker om ej alla Ivar Lo, han har skrivit många. Jag har läst åtta-tio av de romanerna. Henrys far läste Ivar Lo Johansson. Han skrev ju så mycket om statarna. Det tyckte farfar var intressant, han var ju statare, sedan blev rättare. Men å vad fattiga de var, farmor födde åtta barn därav en pojke, John. Han hade skada på hälen, det blev allmän blodförgiftning, livet hade idag gått att rädda men för nära åttio år sedan fanns ingen hjälp mot allmän blodförgiftning. Och John var tre år begravd i Malbäcks kyrka.
Idag hör man aldrig om denna sjukdom, det var före penicillinets tid, vilken fin medicin det var. Tar död på varbakterier ingen dör nu i brusten blindtarm. Det var en sjukdom som knappast fanns någon bot för. Jag har upplevt mycket i detta land, uppfinningar av alla de slag. Tänk vilka ynkliga flygplan man var så glad åt att gå ut och speja i luften om man fick höra mullret. Så fick man då ögonen på en liten sak med två par vingar. Tänk nu hurudana plan det finns. Jag skulle aldrig gå upp i ett, jag blir rädd bara jag tänker på "flygmaskiner". Det sa man alltid förr, flygmaskiner alltså.
Bilar fanns knappast. Johansson på Adelövs gård hade bil, pappa och jag en gång fick åka med. Vet ej var vi varit. Karl i Kvarnarp hade också bil och Kalle Post i Adelöv. Han skulle vara brorsson till Svensson i Sjöbacka. Han körde bil varje fredag till Tranås, pappa hörde efter om jag fick åka med till skolan, det fick jag för 25 öre. Jag var så glad att ej behöva gå halvmilen till skolan den dagen. Svensson tog mig i knäet en gång som jag minns, sätena var ej som nu utan var två säten och långs med bilen. Till tak var som en presenning som skyddade för regn. Kalle Post var så snäll, vi ungar fick åka med om vi gick på vägen då han kom. Han körde nästan alla dagar mellan Adelöv och Tranås. Då hade han tagit ner regnskyddet och hade flaket med varor. Han körde hem allt som Svensson sålde i affären. Jag glömmer ej hur man alltid var i affären och handlade, jäst åt mamma och mjöl, socker ja allt man kan tänka sig. Fin, salt sill som fru Svensson hade ute i källaren, sirap i en tunna som stod i affären och så fanns där allt i porslin. Koppar, vaser, karottsatser som jag köpte till julklapp var jul åt mamma. Vi hämtade även vår post i Sjöbacka, det var ej i dörröppningen som nu. Nog har allt blivit annorlunda, affären var då i lilla röda stugan inne på gården, glömmer ej då de tog fram julsakerna, vilken glädje över pumpor som hängde i fönstret, där var hyllor i hela fönstret med julsaker som hängde och dinglade från hyllorna. Vilken frid det var, och så vackert, som ett julkort var allt. Skön var så vacker och trädgården. Ett hönshus byggdes upp på tomten där Svensson hade massor av höns och sålde ägg på torget. Det var så kreativt allting, tänk om en enda dag kunde återupplevas. Ingen tv, en radio hade vi som hette "kristallmottagare", man fick sitta och sticka med en nål mot en liten kristallbit så ljudet blev någorlunda. Ja det var skönt att tv ej fanns, jag var ute i luften mycket, det var vackert för det mesta. Åskade gjorde det ofta och som det kunde regna, jag gick upp på vinden och hörde regnet smattra, kände mig så lycklig av detta smattrade mot taket. Jag är så glad även nu av att höra regn, nu har vi ju markisen nere och så slår regnet på den. Svensson hade en vit lapphund, Björn hette den och var aldrig arg och skällde aldrig som jag kan minnas. Ja året har gått och jag är 78 i vinter. Stina har gift om sig vid 78 års ålder, hon var ett år äldre än jag men gick två klasser högre än jag. Hon hade gått på Skarinska skolan i Tranås och låg före i skolarbetet. Det tyckte man var fint, att hon gått på fin skola, den var privat. Å Svensson ville vara lite fin av sig, han hade antikvitetaffär i Tranås men köpte Sjöbacka. Stina var visst lite klen i de åren så de flyttade ut på landet, de hade så fina saker hemma, två stora kristallkronor som då var värda 2-3000, idag 50 000 skulle jag tro. Nu har hon sålt alla dyrbarheten på aktion i år, 1991. Tänk att hon sålde allt och flyttade till denne Erik som var kommen från Rossmark eller Rossmäte, Rossmäte tror jag. Han var bror till Maria som blev missionär, hon blev pingstvän. Hon gifte sig med Evert och Gittan har ändrat byxor åt honom. De var hela sin levnad ute som missionärer, Frinnaryds kapell sände ut dem, vet ej var de var men Kina kanske? Nu lever Stina nog lycklig med sin Erik får vi tro. Hon blev pingstvän och döpte om sig. Allt blev förändrat, hon blev det sedan Sigge hennes förste man dött.
Torsdagen den 1 augusti 1991
Vi är långt fram, Gitt och Jenny var i Visingsö och såg Jennys skola igår, dyrt att ha med bilen jag tror 140 kronor. Gitt hade ringt mig, men Annie ringde mig så hon kom ej fram, skulle sagt de var på Visingsö. De kom på sen eftermiddag, värmen var pressande, denna värmebölja tar död på mig. Henry har nog ej så svårt som jag, han har strumpor och skor där han ligger, jag har aldrig strumpor ej mindre skor, helt naken, bh och trosor det räcker. Nu börjar lilla Jenny jobba på RFHL idag, Gitt skrattade och sa det blir nog inte mycket gjort. Gitt har längre ledighet, jag bad henne följa med till Annie, tänker baka tebröd till henne. Jag vill att Henry och jag får gå med, det vore så roligt. Annie får inget veta, vi bara kommer en sväng. Jag ringer väl och hör efter så hon är hemma, hon är ute jämt nu har hon varit i hålan hos Holgers. Hörde igår att Stina fått en hjärnblödning, det blev för mycket med giftermål och aktion. Snällt av henne att låta Gunnar Sågarn få köpa Sjöbacka billigare än om hon sålt för hela värdet, två miljoner hade hon säkert fått. Vilken tomt så stor och lång, sjöstrand till den. Ingen insyn. Gunnar har varit i Stockholm i tjugo-trettio år, först var han ihop med Nicklasson, Birgit Nilssons man, opera-Birgit. Sedan delade de på sig och Gunnar köpte café eller bageri var det nog med tjugo anställda. Han levererar allt bröd till finlandsbåtarna, det blir väl massor varje dag, limpor småbröd, tårtor, bakelser, bullar ja allt man kan tänka sig. Han är säkert miljonär, betalar väl kontant. Stina tyckte så mycket om Gunnar, han var så pigg och snygg då han växte opp. Man kunde ej unna någon bättre än han. Tänk åka till Stockholm och bli miljonär. Flickan näst yngst, Gunnar var yngst, reste till Stockholm och hade klädesaffär i Gamla stan, är väl rik även hon kan man tänka. Åker upp så fort hon blev växt. Alla David Sågarns barn är duktiga. Ulla en allvarsam flicka, blev inom sjukvården, var på Nobynäs sjukhem, farmor slutade sina dagar där sedan lades det stora sjukhemmet ner. Ulla kom visst till Tranås sjukhus, känner henne inte, har ej sett henne på många år. Hon var lite butter och gifte sig nog aldrig, vet ej om Marianne är gift men tror ej det. Hon och Gunnar såg mycket bra ut. Jag jobbade ihop med Gustavs fru på Ekliden, hon jobbade där före mig, fru Berggren kunde ej nog skräppa med henne. Det bara flöt när hon bakade wienerbröd sa hon. Gun-Britt, Henriks fru, är även ett praktexemplar som Sven Johansson sa hon plockade jordgubbar både fort och väl. Gud vad många plockade illa. Långa skaft eller inga skaft alls. Sven skulle hjälpa mig leta på min rad, jag visste ej vilken rad som var mig, då sa Sven jag letar på den åt dig. Hur kan du veta vilken som är min, var jag hade lådan, han sa då att det var ej svårt att se så fina gubbar jag plockade sa han. Det var roligt att höra. Men jag hade två-tre centimeter långa skaft på alla och ingen ankommen som började se ledsen ut, bara "prima vara" sa Sven. Eivor tog en av mina då en kvinna kom på dagen och köpte tror tio liter. Hon visste att mina var fina i botten, lika i hela kartongen, jag blev så glad åt berömmet. Det är ej vettigt vad du plockar fina bär sa Sven. Jag och Maj-Britt och Henrik Sågarns fru plockade finast där på landet. En del hade sex-sju centimeter långa skaft och jag frågade Eivor om de fick plocka så illa. Det fick de ej men gjorde det ändå svarade hon. Det var så roligt på landet och vi var som en familj allihop. Jag tyckte så bra om Bengt i Kvarnarps son, vi pratade frimärke han och jag men han och jag var väl de enda som samlade, ålder spelar ingen roll då man har samma intresse. Han var fjorton-femton, jag sextiofyra. Han blev så glad och jag gav honom ett tiokronors vackert märke. Minns ej nu vem som ritat tavlan de tog det av. En känd konstnär, var hon en flicka och svan på det. Han fick ett till, minns ej om det var på kungen och Silvia, tänk att man glömmer saker, tror det var Josefsson som målar tiokroners. Bengt sa nästa dag till mig inte klokt vad du gav Magnus fina märken, de var så fina och ostämplade. Bengts hade tre pojkar, Pär Ola och Magnus. Magnus måste blivit stor och utskolad nu om han var fjorton och jag sextiofyra. Nu är det fjorton år sedan. Undra vad lilla Magnus blev. Bengt var ju så begåvad. Tänkte först ej ta realen (fyra år) men spurtade senare och tog sen examen på två eller tre år. Han är matematiklärare för studenter tror jag de sa.
Jag såg då han tog studenten, han gifte sig med en klasskamrat om jag ej minns fel som var från Tranås, vad tiden flugit fram. Både Bengt och frun var med, plockade åt Magnus sa Bengt. En av sönerna praktiserade i Kapela i Uppsala. Skulle väl bli bonde eller djurläkare, vet ej vad han skulle bli. Bengt hade stuga någonstans vid Senninge om jag ej minns fel, synd de ej fick en flicka efter tre grabbar. Bengt mycket begåvad, inte mallig utan samma enkla kille som alltid, det var en sådan rolig tid att plocka jordgubbar i Kvarnarp. Varmt var det även denna sommar, men drog friskt från Noen. Sven och Eivor reste till Afrika en semester efter skörden. Sven var morbror till Bengt, Erik och Elin hette Bengts föräldrar. John som var gift med Märta i Skog och där nere byggt en snygg villa hade även jordgubbar. Gitt och jag var där och plockade och åt oss själva några liter, vi fick kaffe av John, bror till Sven.
Märta hon är så trevlig och enkel. Var född i Skog, syskonen hette Bertil, Märta, Eira och Britta. Eira såg mycket bra ut, blev änka med tre barn men gifte aldrig om sig. Bengt hette hennes man som var bror till Anna-Lisa, Tobias Mjölnares fru. Tobias hade Marina som han byggde upp en fin villa till vid Kvarnarps å eller kanalen som vi sa. Kvarnen är riven och en stor backe skyfflades bort, det blev ju bräddad väg där omkring. Johanna Nilsson, Yngve i Skärblackas mormor, hade en stuga på berget vid sågen. Den flyttades opp mitt för Bengt Bloms hus. Och den köpte Gustav Sågarn och hade som ett paradis med blommor och skön trädgård. Tror hans fru grävde och satte det mesta. De fick tre eller fyra barn. Mats bland annat som Mats Axfors lekte med. Erik lekte med Klasse, Henriks grabb. De var lika i ålder. Klasse och Marinas flicka var samboar i Eksjö men det blev slut. Gitt skulle städa idag, vi har fått jordgubbar av henne, hon har några plantor på kolonin. Hennes vin och krusbärsbuskar bär nog flera liter i år. Jag vill hjälpa till och plocka. Jag är starkare nu, äter silen och vitaminer och järntabletter nu. Det är så hett på kollot, man får väl plocka en kväll. Jag har kokat en tre liter gubbar och frusit in, Lilly ska plocka hallon åt mig så jag får till pannkakor och rulltårta. Vi behöver ej så mycket nu som förr då jag kokte kopiösa massor. Allt gick åt på den tiden. Jag måste frysa några potatis färska att ha vid jul, kanske köper jag kräftor till jul, vet ej vad alla ska få i julklappar. Vi är så många och lilla Annas första jul blir det i år. Jag syr på en tavla hon lilla Anna ska få den, om jag inte ger Manne den, han tyckte så mycket om den, jag har en annan att rama med fin dam på som Manne kan få, får se hur det blir.
detta kan nog vara lite roligt för linderåsabor att läsa
gittan som bodde i högarösten.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar